Frestelser

Det visade sig till slut att det där med nätdejting kanske inte var min grej, eller kanske var det så att dejta inte var min grej. Hade en riktig pärla på gång, han motsvarade mycket av de tankar jag har om mitt liv i framtiden, men vad vet man, jag var för feg och så var det det där med dåtiden...
Fick en påhälsning från en man i mitt förlutna, och ack så trevligt. Och vem kan mäta sig med det förflutna? Han är fin, han har funnits i mitt liv länge, utan att någonsin finnas där på riktigt. Men i tankarna har han funntis, många gånger genom åren. Hur många gånger har jag inte undrat vad som hade hänt om det hade blivi vi, då. Så blev det aldrig, jag valde någon annan...fortfarande tror jag inte att det hade blivit vi, då.

Men nu är det ett annat läge. Nu skulle det nog kunna bli vi, om vi bara vågade. Men visst är det otroligt läskigt att leka verklighet med sina fantasier. Tänk om han inte alls lever upp till den bild jag har skapat av honom, tänk om jag inte kan leva upp till hans bild av mig...vad händer då? Jag är fortfarande osäker på om jag är beredd på att låta gå. Men jag har börjat släppa in honom, och tidvis tror jag faktiskt att han törs släppa in mig också.