Kärlek i datorn
I somras började jag nätdejta! Efter en ganska uppslitande separation kände att jag inte var redo att träffa någon ny, men satt här i min ensamhet och tänkte att " vad fasen, varför inte?"
Så jag gav mig in i det, med hull och hår, och gudars vad kul det var. Har hört mycket från många som provat men bara hittat en massa misslyckade själar som bara vill ligga och som sprang ut genom den virtuella dörren så fort framtid, barn, familj eller hus kom på tal.
Jag fick en helt annan upplevelse! Hittade ganska snart ett par grabbar som var som jag. Som också ville hitta den stora kärleken, bilda familj med den där speciella personen som man skulle kunna älska ett helt liv. De vill också utvecklas, hitta på saker och ha någon som finns där både när man skrattar och när man gråter. Eftersom jag nu inte var redo att träffa någon la jag en hel del tid på att skriva med dessa underbara människor, men utan att träffas. Jag fick chansen att sätta ord på tankar och känslor som jag knappt visste att jag hade och lärde på så sätt känna mig själv på ett nytt sätt.
Till slut gick jag såklart med på att träffa en av dessa fantastiska pojkar. Han var trevlig, och snygg och vi hade en väldigt rolig kväll, men det sa inte klick för nån av oss. Det är väl smällar man får ta, och det är väl en av de största riskerna med denna lilla lek,(sålänge man inte kommer i klorna på en farlig person såklart). Tänk att allt annat kan stämma, men om inte kemin finns...jaaa...då är det bara att leta vidare. För ett liv utan kemi vill då inte jag ha!
Så jag kan inte annat än att rekomendera detta sätt att träffa nya människor på! Varför fega, vad har du att förlora på det? Ingenting, ingen kommer åt dig som du inte vill ska göra det. Du kan vara hur anonym du vill, berätta vad du vill och låta bli det som du inte vill, men kom ihåg: ljug aldrig!
Ibland blir jag tveksam. Hur ska jag kunna hitta min drömman på nätet, eller någon annanstans heller för den delen. Är kräsen som attan, vill bara ha det bästaste bästa, som alla andra då. Men fördelen med nätet framför krogen är väl att det inte finns ingenstans, förutom på nätet, där man väldigt tidigt kan ställa dom där viktiga frågorna som är avgörande för om det ens är värt att skicka ett meddelande till. Frågan är ju hur många som sållas bort på vägen, som egentligen är riktiga pärlor?
Som tur är får man ju själv aldrig veta det =)
