Back on track
Efter en mycket lång paus har jag tagit mig tillbaka. Tappade orken och lusten för att skriva och vad hade jag egentligen att skriva om, osäker och obesvarad...kärlek?
Jaja, nu är jag iallafall tillbaka. Har läst runt i andras bloggar och hittade inspriation. Jag vill ju också få skriva av mig, mer kanske än att dela med mig.
Och för att fortsätta på senaste tråden, om kärleken...den ser ungefär likadan ut, fast mycket vatten har runnit under broarna och en hel del känslor, tankar, fighter, diskussioner, kärleksfulla ord och höga suckar har genomlidits. Så, som det ser ut har nog inte mycket förändrats, men jag tycker nog att det har det. Vi är nog inte mycket närmare giftemål, barn, hus och kanske heller inte en framtid tillsammans, men jag tror att min inställning har förändrats. Och kanske var det just det jag skulle lära mig? Jag är inte på långa vägar redo att lämna och gå vidare ännu, trots att jag för varje dag hör tickandet högre och tydligare, trots att jag för varje kväll inser att jag inte vill sitta här ensam och tänka på en man utan att ens veta om han tänker på mig. Och som det envisa bortskämda barnet vill jag ibland bara stampa hårt i golvet och skrika; jag vill ju också ha!
Men vad är det då jag vill ha? Egentligen? Har trots allt fått fina erbjudanden från några riktigt fina killar under året som gått. Och jag har tackat nej till samtliga av dessa, i väntan på något annat. Kanske är jag riktigt dum eller så drivs jag av en naiv syn på kärlek och passion? Jag är riktigt rädd för att välja fel, för att välja den snälla killen som om tre år kommer att göra mig galen och jag är rädd för ett tråkigt liv...Jag vill ha passion, kärlek, känslor och så himla mycket mer. Går det att kombinera eller måste man välja?
Jonas Gardell sa en gång att ingen man är ett kinderägg; en bra älskare, en bästa vän och en bra pappa...måste man välja? Och vad väljer man då bort?
Jaja, nu är jag iallafall tillbaka. Har läst runt i andras bloggar och hittade inspriation. Jag vill ju också få skriva av mig, mer kanske än att dela med mig.
Och för att fortsätta på senaste tråden, om kärleken...den ser ungefär likadan ut, fast mycket vatten har runnit under broarna och en hel del känslor, tankar, fighter, diskussioner, kärleksfulla ord och höga suckar har genomlidits. Så, som det ser ut har nog inte mycket förändrats, men jag tycker nog att det har det. Vi är nog inte mycket närmare giftemål, barn, hus och kanske heller inte en framtid tillsammans, men jag tror att min inställning har förändrats. Och kanske var det just det jag skulle lära mig? Jag är inte på långa vägar redo att lämna och gå vidare ännu, trots att jag för varje dag hör tickandet högre och tydligare, trots att jag för varje kväll inser att jag inte vill sitta här ensam och tänka på en man utan att ens veta om han tänker på mig. Och som det envisa bortskämda barnet vill jag ibland bara stampa hårt i golvet och skrika; jag vill ju också ha!
Men vad är det då jag vill ha? Egentligen? Har trots allt fått fina erbjudanden från några riktigt fina killar under året som gått. Och jag har tackat nej till samtliga av dessa, i väntan på något annat. Kanske är jag riktigt dum eller så drivs jag av en naiv syn på kärlek och passion? Jag är riktigt rädd för att välja fel, för att välja den snälla killen som om tre år kommer att göra mig galen och jag är rädd för ett tråkigt liv...Jag vill ha passion, kärlek, känslor och så himla mycket mer. Går det att kombinera eller måste man välja?
Jonas Gardell sa en gång att ingen man är ett kinderägg; en bra älskare, en bästa vän och en bra pappa...måste man välja? Och vad väljer man då bort?
Kommentarer
Trackback
