Frestelser

Vad är det som gör det så svårt för män och kvinnor att kommunicera. Hur kan det komma sig att vi har fått till synes helt olika sätt att se på världen, varandra och oss själva? Allt blir som ett virrvarr och tillslut verkar ingen veta var det hela började och det blir således ännu svårare att se en ände på det.

Vi hade igår en ytterst barnslig sms-fight. Utifrån handlade den om baciller och skräck för dessa, men inåt tror jag att den handlade om något helt annat. Eller är det så att jag som tjej läser in mer i diskussionen än vad som fanns. Kan det faktiskt vara så att för honom handlade det endast om baciller och att han inte ville bli nersmittad med en förkylning just nu? Som medlem i det kvinnliga släktet är det svårt för mig att tänka mig det, visst måste det väl handla om någonting annat också? Jag kan läsa in en massa i det här, om hur mycket han tycker om mig, vad han inte tycker om och tycker han egentligen om mig överhuvudtaget? Men utifrån tidigare diskussioner så skulle nog han, om han fick en chans, säga att det bara handlade om att han inte vill bli sjuk.

Och nu sitter jag här och låtsas hålla på mina principer, töntigare än någonsin förr, när allt  jag egentligen vill är att få tycka om honom. Utan tjafs.